Tacksam över att slippa be om nåd.

Idag fylldes jag av tacksamhet över att jag slipper tigga och be om nåd från Gud.
Tänk om jag inte lyckades vara tillräckligt ihärdig eller tillräckligt helhjärtad i min vädjan till Gud. Vad skulle detta kunna innebära? Kanske att jag bara får mindre delar nåd proportionellt efter hur helhjärtat jag lyckas vädja till Gud. Hur skulle mitt liv se ut om jag bara fick 70% nåd från Gud? Hur skulle jag då må? Hur skulle det se ut med tacksamheten i mitt hjärta till Gud? Illa, illa!
Har väldigt många gånger förundrats över hur ofta våra lovsånger och gamla psalmer handlar direkt eller indirekt om att vi vädjar om nåd från Gud som om Gud inte riktigt helt är villig till att ge av sin nåd.
Vad är det för prestationsbudskap som vi helhjärtat söndag efter söndag sjunger ut i våra kyrkor? Har någon reflekterat över vad vi sjunger ut? 
Sanningen är att om det handlade om att vi måste med helhjärtad nit vädja och be Gud om nåd så vore det fullständigt ute med var och en av oss.
Den enda människa i hela mänsklighetens historia som någonsin skulle kunna ha lyckats med en sådan prestation var Jesus men inte ens han pysslade med något sådant. Han gjorde det som vi också ska göra. Jesus vilade i Gud Pappas nåd som var och är gratis, fritt och för intet till var och en som vill ta emot.
TACK GUD FÖR DIN NÅD!