lördag 27 november 2010

Omanliga känslor och en helad själ.

Jag har hela mitt vuxna liv förundrats över att det finns så få vuxna män som gillar snö, minusgrader och julen. Har sällan mött någon man som vågar erkänna att de gillar något av dessa saker. De männen har helt enkelt varit sällsynta i mitt liv i alla fall.
Då är det väl konstaterat att jag är en vuxen omanlig man som gillar snö, minusgrader och julen. (min fru hälsar att hon tycker att jag är en ovanligt ärlig manlig man)
Jag och min fru flyttade hit till Västra Götaland för något år sen. Jag suckade och trodde att nu kommer jag aldrig få se en riktig vinter ingen. Tänk så fel jag hade. Det har varit ovanligt kalla och snörika vintrar i södra Sverige och det värmer mitt hjärta. I år har vintern kommit ovanligt tidigt. Det är ju bara november och gott om minusgrader och snö. Myser o fryser. Njuter av det vita guldet som fyller vår vackra svenska natur. Tänk att Gud har skapat allt så här vackert och att han har gett mig ögon som kan se det.
Nu fylls jag även av rekordtidiga jul-mys-känslor. Ser fram emot allt mysigt och gott som hör ihop med julen. Känner mig som ett barn. Gud har visat mig att han ska hela mitt inre så att jag kan få kontakt med barnet i mig igen. Det här kanske är en liten del i den resan.
Gud lät mig för många år sen få se en underbar syn som känns som om den den blir mer och mer verklig för varje år som går.
Han lät mig få se mig själv genom hans egna ögon. Jag satt till bords med honom vid ett festbord. (läs gärna Ps.23) Mitt emot honom fick jag sitta. Bordet var uppdukat med de ljuvligaste rätter jag någonsin skådat. Kommer inte ihåg vad det var för rätter med det var otroligt fint och rikt dukat med läckerheter. Underbara porslinsfat med riktiga gulddetaljer och stora, stora kandilaber i massivt guld med levande stearinljus. Festbordet som var uppdukat för bara mig var stort och ett varmt och behagligt vitt ljus fyllde hela omgivningen.
Allt detta var underbart men det underbaraste var att få se mig själv genom Jesu ögon. Jag kommer aldrig glömma vilket vackert ansikte jag hade! Det riktigt lyste glädje och frihet om mig. Det fanns inte en tillstymmelse av fruktan eller förkastelse i mina ögon. Det är svårt att med ord beskriva det jag såg men det var öppna ögon och ett öppet ansikte. Det fanns inget behov av att skydda sig för att dölja sår och skador av fruktan och förkastelse i själen för det fanns inte. Den inre friden och glädjen som finns i varje människa som har tagit emot Jesus som Herre i sitt liv hade fritt utlopp genom hela registret av känslor och personlighet.
Det människoansikte jag såg var det vackraste människoansikte jag sett och det var mitt och jag tror och vet att det är ämnat att vara ditt också!

Har mer och mer förstått att denna syn inte bara handlar om hur underbart det kommer bli i himlen en dag utan att detta är vad Herren vill göra med mig och dig redan idag. Han vill hela dig och mig och leda oss ut i den rika friheten i honom. Friheten från all förkastelse och all fruktan för den tillhör inte oss. Märker att helandeprocessen är lång men det sker något gott hela tiden.

Ta idag också du min vän Gud Pappas hand och låt honom få ta hand om dig. Krama om och pyssla om dig. Låt honom få möta dina ögon med sina varma icke dömmande ögon och säga till dig: "Jag älskar dig mitt kära barn. Ta min hand och låt mig få ta hand om dig. Jag ska leda dig till vila där du kan få bli hel."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar