För avslappnad vänskap?

Jag har ibland undrat över om jag har en för avslappnad vänskapssyn på Jesus. Borde jag inte visa mer vördnad och respekt till honom genom vad jag talar, skriver och tänker. Vill ju inte liksom stöta mig med honom eller förminska honom på något vis. Han är ju trots allt GUD!
När jag noga tänkt över detta och minnits alla de gånger Herren personligen har talat till mig, uppenbarat sig för mig så kan jag bara komma fram till en slutsats och det är att han vill först och främst ha en mjuk, varm och kärleksfull vänskapsrelation med mig.
Någon gång har han uppenbarat sig för mig i makt och majestät och inför det har jag fått vara fruktansvärt liten och jag har verkligen behövt detta för att jag ska få rätt perspektiv och respekt för honom men han behöver tydligen inte uppenbara sig gång på gång som sådan och det skulle nog bara skapa fruktan i mig.
Det absolut vanligaste är att han har uppenbarat sig för mig med avslappnad värme och vänskap. Genuin omsorg och helhjärtad kärlek. Detta är också det som mest har format mig, helat mig, tröstat mig och gjort mig mer och mer frimodig i honom bland människor.
Märker att jag blir bara mer och mer avslappnad i honom och vår vänskapsrelation och jag har aldrig mått så bra som jag mår idag och han tycks unna mig detta.
Jag kommer aldrig glömma vem han är. Han är hela skapelsens skapare och jag är bara stoft och någon gång ibland vill han visa sig själv i sin majestät och makt och då faller man ner på knä!
Av någon obegriplig anledning vill han helhjärtat älska någon som jag och jag respekterar honom djupt för detta och accepterar med glädje hans gratis erbjudande av sin vänskap och kärlek och jag kommer fortsätta tala och skriva om det som han talar till mig om.